Intervjufrågor från Lars Carlén

Hur har du gjort när du har byggt ditt personliga varumärke med sociala medier?

I grunden har jag accepterat mig som jag är och jag har inte velat ta på mig en spelad roll. Jag är medveten om att jag kan framstå som pretentiös och att min passion för PR kan tyckas vara överdriven, men snarare än att göra våld på det har jag valt att vara den jag är har jag valt att styra min profil genom att utelämna vissa delar.

Vidare vad gäller innehållet har jag fokuserat tydligt på att jag ska ha roligt med min närvaro i sociala medier, för det var så det började och det är så jag vill ha det. Jag har inte lust att ägna tid åt trista saker. Det finns nog med trista uppgifter och livet är för kort. Därtill blir det ju inte bra om du gör saker för att du måste eller om du gör dig till.

Så, innehållet har egentligen varit det minsta problemet. Jag är ju PR-konsult, så för mig kommer det naturligt att sätta upp mål, justera allt eftersom och successivt expandera mitt nätverk. Sedan så har jag ju en övergripande strategi med övergripande mål som går hand i hand med mina mål som människa och yrkesperson.

De professionella målen är knappast märkvärdiga; jag vill ha en röst i branschen, jag vill ha ett stort nätverk och jag vill hela tiden manifestera och utveckla min pedagogiska kompetens och djupförståelse för det som sker, för det är ju i sista hand inom dessa områden där jag som konsult tillför mest värden.

Vilket enskilt socialt medie, om du måste välja, har varit viktigast för att bygga ditt personliga varumärke?

Enkelt - det är bloggen. Bloggen är det kraftfullaste nätverksverktyget för den som har något att säga, som har förmågan att säga det och som har passionen att alltid pressa vidare även när besökssiffrorna så att säga har tagit semester och du själv plötsligt har tid att skriva.

Sedan så har ju bloggen så många tekniska styrkor jämfört med andra relationsverktyg och plattformar på webben. Jag går inte in på djupet på dessa tekniska styrkor här, men för att vara en värdefull del av länkekonomin och därmed en del av det pågående samtalet inom en bransch, ja då är en blogg i det närmaste ett måste idag.

Har du haft en långsiktig plan för ditt agerande i sociala medier eller ej?

Ja, men det är nog inte så beräknande som det låter. Jag har ju varit insnöad på kommunikationsstrategier i över tio år, så det är inte direkt en ansträngning för mig att låta de digitala plattformarna arbeta för mig istället för mot mig.

Just nu känner jag att det svenska PR-samtalet har kommit igång bra, mycket också tack vare PR-forumet PR of Sweden som jag grundat tidigare med 1700 medlemmar, samt att det idag finns en uppsjö av svenska PR-bloggar. Jag som intresserar mig mer för de lite mer djupgående strategierna, organisations- och resursfrågor, styrning och strategier kopplat till mätbarhet har därför börjat undersöka möjligheterna att föra samtalet med en mer internationell publik, vilket ju sammanfaller väl med att jag numera arbetar i New York med internationella kunder.

Än är det långt kvar innan jag har en internationell publik att föra samtal med, men det går successivt framåt och jag har idéer att implementera för hur jag ska snabba på den processen.

Hur har dina arbetsgivare uppfattat det att du har profilerat dig så tydligt i sociala medier?

Det har varit blandad kompott. Från början möttes det av en viss skepsis, vilket över tid har övergått till att arbetsgivaren har sett det som att min närvaro på webben är vad som följer med på köpet. Men eftersom jag alltif har jobbat hårt i kundprojekten och alltid fokuserat på att tillföra mycket mer värde än vad jag faktiskt kostar arbetsgivaren i reda pengar, så har det aldrig uppstått några problem.

Istället för att de skulle haft synpunkter på min personliga närvaro så har mina arbetsgivare istället frågat mig om hur de ska göra. Därtill har jag hela tiden försökt sträva efter att utbilda och addera den strategiska förståelsen för sociala medier hos seniora konsulter, vilket är ett väldigt effektivt sätt att förankra rätt sätt att tänka kring det nya medielandskapet.

Sedan är jag ganska stridbar. Jag har argumenten laddade, jag har energin och jag har de faktiska bevisen. Ibland nästan önskar jag att jag ska få en chans att kämpa med förankringsprocesser hos mina arbetsgivare, men jag har inte behövt göra det i någon större utsträckning. Istället har jag fått utlopp för den här energin hos kunder, vilket ju på det hela taget är mycket roligare.

Vad har sociala medier inneburit för din karriärutveckling?

Det har varit både positivt och negativt. Positivt eftersom jag har fått en röst och ett inflytande. Mot bakgrund att jag är 31 så har specialistspåret varit bra för löneutvecklingen relativt sett, vilket ju förstås betyder något. Jag jobbar för att det är roligt, men jag skulle inte jobba om det inte innebar att alla inblandade tjänar pengar på det. Överlag tycker jag att vi i Sverige är lite rädda för att prata pengar.

Men det är också negativt till viss del. Jag är intresserad av hela PR-yrkets spektrum av kompetenser och jag kan verkligen annat än sociala medier. Jag har en del komplex över detta och jag kommer på mig själv med att betona att jag faktiskt är duktig på andra delar av PR också.

Hur är det med stavningen av ditt efternamn, har du ändrat det för att bli mer unik på nätet?

Det hade varit riktigt coolt, tycker då en nörd som jag! Nej, Silfwer är ett gammalt soldatnamn som finns i alla möjliga stavningar lite beroende på hur det har överlevt de olika stavningsreformerna. Den vanligaste stavningen i Sverige är Silfver skulle jag tro, så även i min släkt, men efter en släktforskningsinsats min mormor gjorde för länge sedan stod det klart att Silfwer var den ursprungliga stavningen, så därför har jag den.

Nämn tre saker du har gjort i sociala medier som har fått stor betydelse för ditt personliga varumärke?

Varit mig själv, försökt dela med mig så mycket jag kan och eldat på min uthållighet med äkta passion för det jag gör.

Hur hinner du vara så aktiv i sociala medier?

Mycket av det är en illusion, men jag försöker se till att det lilla jag gör hamnar framför ögonen på rätt människor - gärna automatiskt, ännu hellre så att de hittar mig istället för att jag ska behöva skicka mina budskap till dem.

I övrigt befinner jag mig i en fas i livet där mitt yrke och mitt största fritidsintresse flyter ihop väldigt starkt. Jag älskar att skriva, jag älskar att vara uppkopplad, jag älskar att tycka och jag älksar att lyssna på vad andra personer har att säga. Det är ingen större ansträngning och jag försöker se till att ha bra rutiner och processer.

Så jag lägger absolut mycket kärlek på mina digitala kanaler, men antagligen inte alls så mycket tid som folk tror. Och så skriver jag snabbt.

Om du skulle ge mig fem tips om vad jag bör göra för att få större genomslag för mitt personliga varumärke i sociala medier och få tag i en ny anställning som är utvecklande för min karriär, vilka konkreta saker tipsar du mig i så fall att göra?

1. Sortera bland dina mål till att börja med. Gör det så tydligt det bara går för dig själv så att du är på det klara med vad du vill uppnå.
2. Sätt upp en struktur och börja lyssna på människor och företag som har anknytning till det som intresserar dig. En enkel rss-läsare med inlagda sökningar kan lösa det mesta av detta.
3. Interagera. Ställ frågor, var aktiv i forum och lär dig hur det fungerar, vad som är intressant och vad som har bäring. Detta är ett sätt att skapa sig ett aktuellt nätverk.
4. Visa vem du är genom att profilera dig på de plattformar där det viktiga snacket och söket finns (för du har ju lyssnat?) och se till att du har en representativ närvaro. Detta är viktigt om inte annat för när någon bestämmer sig för att kolla upp dig.
5. Agera. Du behöver inte göra något avancerat, men se till att få till ett möte med någon. Det går inte att få jobb från bakom skärmen enbart. Men det går att lägga en bra grund, det går att skapa nätverk, kunskaper och hitta kreativa möjligheter att mötas.

Vilka andra starka personliga varumärken i sociala medier tycker du att det finns i Sverige?

Det hade varit lättare att droppa namn för några år sedan, men nu börjar det spridas ut på flera olika områden. Bara inom journalistik finns det idag ett tjugotal inflytelserika namn på personer som många följer noga och lyssnar till, så det finns definitivt ett helt skikt av människor idag med starka individuella varumärkesplattformar.

Vad är det som du jobbar med i New York och hur fick du den anställningen?

I New York jobbar jag med våra nyckelkunder och jag hjälper dem att hitta strategier och processer för att komma tillrätta med de förändringar som sker. Detta mynnar i slutänden ut i ett antal aktiviteter löpande som jag ser till att kvalitetssäkra och sedan även mäta. Det är främst internationella kunder.

Vid sidan av det jobbar jag en hel del med konsultutveckling och effektiviseringsprocesser - vi är ett nytt och litet bolag som växer snabbt, så jag försöker se till att vi är väl rustade inför framtiden och att vi utvecklas och kan hålla vad vi lovar också i framtiden.

Jag hade egentligen tänkt starta ett eget bolag i Sverige, men så träffade jag grundaren Joakim Leijon som också är svensk och på jakt efter någon som kan starta upp det svenska kontoret på sikt. Jag kände att Whispr är ett bolag där jag kan få vara med i ett tidigt skede och att det vore fantastiskt att ha en NYC-baserad byrå i ryggen - i synnerhet när det gäller tidsskillnaden, vilket har betydelse framför allt för vårt erbjudande inom social media monitoring.

Så nu jobbar jag i NYC tills det blir dags för nästa steg!

Uppsatsfrågor om mitt personliga varumärke i sociala medier

Bakgrundsfrågor

1. Hur gammal är du?

31.

2. Vad har du för utbildningsbakgrund?

Två akademiska examina, en i PR och en i lingvistik.

3. Vad har du för yrkeslivserfarenhet?

http://www.linkedin.com/in/doktorspinn

4. Vad har du för arbetsuppgifter på din nuvarande arbetsplats? 

Strategier för sociala medier, för spinn, förändringsprocesser och interaktion. Huvudansvar för Stockholmskontoret. Ansvarar för konsulternas utvecklng. Utveckling av våra affärsområden. Kundansvar.

Användningsmönster

5. Hur länge har du varit aktiv på Twitter?

Sedan 2007, tror jag.

6. Varför valde du att börja twittra?

Såg det som en kul utmaning att försöka vara klipsk på 140 tecken. Helt ärligt, alltså. De flesta hobbypublicister på webben gör det de gör för sig själva.

7. Hur länge sedan startade du din blogg/hemsida?

Satte upp min första blogg 1999 och har bytt domän tre gånger sedan dess. När jag tänker efter är min blogg usel med tanke på hur länge jag har haft på mig att öva.

8. Varför valde du att starta en egen hemsida?

Jag ville få mina tankar lästa av andra.

9. Hur mycket tid lägger du i genomsnitt på din blogg/hemsida/Twitter?

Ungefär 30 minuter dagligen.

10. Vad har du fått för respons på din blogg/hemsida/Twitter? (jobberbjudanden?)

Framför allt har jag fått nya vänner. Sedan så har jag fått oerhört mycket relevant kunskap. Och sedan tror jag att det är dessa två i kombination som i förlängningen har gett mig ett personligt varumärke och en massa erbjudanden, inte kanalen i sig.

Strategier bakom personligt varumärkesbyggande

11. Vad innebär ett personligt varumärke för dig? 

Det är en medvetandegrad. Alla har vi ju ett personligt varumärke i samma sekund som någon förhåller sig till oss. Detta betyder förstås inte att alla vet eller bryr sig om det.

För mig betyder det personliga varumärket en hel del av flera orsaker. Dels så är jag ju nästan sjukligt intresserad av vad som händer när mäniskor kommunicerar med varandra. Dels så säljer jag ju mig själv och min kunskap och om jag inte delar med mig av den så blir det ju svårt för människor att veta att jag kan det jag säger att jag kan.

Av rent professionella skäl behöver jag ta mitt eget varumärke på stort allvar. Vem vill arbeta med en PR-konsult som inte ens kan hantera sitt eget varumärke? Sedan har det ju förstås med min inställning till livet att göra - jag tror på att forma mitt eget öde. Men jag kan inte göra det utan andra människor eller om det finns dem som ställer sig i vägen. Jag använder därför mitt personliga varumärke som ett verktyg för att förstärka alla mina ansträngningar som jag gör för att nå mina mål.

Sedan har vi ju förstås det allra mest grundläggande - fåfängan. Det är en drivkraft så god som någon så länge den inte får överhanden. Jag är nog rätt fåfäng i det att jag vill bli betraktad som klok och intelligent av så många människor som möjligt. Och jag vägrar tro att min röst och mina tankar är obetydlig. Kanske vill jag förändra världen, kanske vill jag inte det, men alldeles oavsett så vill jag inte att avsaknaden av auktoritet ska ligga mig i fatet i så fall.

12. Vad har du för tankar/strategi bakom ditt Twitteranvändande? Är dina tweets spontana eller genomtänkta?

Både och. Jag skriver aldrig något för att jag känner att jag måste, jag gör det bara när jag känner att jag vill. Inte heller planerar jag mitt twittrande. Men det betyder ju inte per automatik att de skulle vara mindre genomtänkta för det. Jag har aldrig behövt be om ursäkt eller önskat att jag aldrig publicerat något.

Ibland blir jag förbannad och sugen på att skälla ut någon, men jag har aldrig haft några problem med att hålla mig inom ramarna. Det är en myt att bra kommunikation skulle vara synonymt med tillrättalagt, politiskt korrekt och könlöst. Kommunikation helt i avsaknad av konflikt blir lätt tråkigt och inget kommunicerar så dåligt som tråkiga budskap.

Så här kan man i all enkelhet beskriva hur jag förhåller mig till Twitter:

- Jag följer tillbaka om personen som följer mig presenterar sig med namn, bild och en beskrivning i sin presentation. Jag följer inte tillbaka om personen har ett låst flöde eller försöker kränga e-böcker och annat skräp redan i sin presentation. Varumärkeskonton följer jag tillbaka om de delar för mig relevant information. De som skickar ett automatiskt DM som svar brukar jag avfölja i ren trots.

- Jag svarar på tilltal. Emellanåt händer det att Twitter missar i sitt dåliga sök, men de brukar dyka upp förr eller senare.

- Jag delar ungefär sju länkar till andra webbplatser om dagen. Detta gör jag via min dagliga omvärldsbevakning genom att markera sådant jag tycker själv är extra intressant. Och så kanske jag säger något själv två gånger om dagen. Och i snitt en gång om dagen delar jag ett eget blogginlägg. Det är rätt lagom för mig.

- Jag undviker debatter. Tar för mycket energi att debattera på 140 tecken och ofta lägger sig många i vilket gör diskussionen svårhanterlig.

- Jag följer ingen slaviskt, utan det som är bra hittar jag via hashtaggar och sökningar. Det bästa med Twitter är nog möjligheten att hitta likasinnade människor och skapa en första anspråkslös kontakt utan att det blir påträngande för någon.

13. Hur väljer du ut vem du ska följa på Twitter? Har du någon tanke bakom ditt val? Är det någon/några som du väljer att inte följa och i så fall av vilken anledning?

En del gör mig på dåligt humör, så de åker bort. Ibland leker jag "puckotjuvskytte" och plockar bort folk direkt ur flödet som spammar och har sig. Vissa följer jag inte tillbaka, se ovan.

När det gäller att söka upp folk att följa så blir det mest intressanta personer som jag hittar på andra delar av webben. Kanske en spännande bloggare som jag väljer att följa på Twitter via en länk på bloggen. Eller de som kommenterar flitigt på min blogg, dem vill jag ha koll på. Eller kunder.

14. Vad har du för tankar/strategier bakom din blogg/hemsida?

Det är lite mitt vardagsrum på webben. Där gäller mina regler. Om någon beter sig ohyfsat i kommentarsfältet så säger jag ifrån. Alla är välkomna förbi, men jag har hellre få smartskallar än en massa troll och plattnackar.

Sedan vill jag vara fri i formen och jag tar mig friheten att experimentera. Med kunders närvaro har man inte den lyxen, så därför använder jag min egen blogg för att testa olika tonaliteter och funktioner.

Jag är egentligen en ganska diplomatisk och inlyssnande person, men på bloggen tillåter jag mig att ta plats. För det ska vara kul. Jag försöker heller inte skriva vad folk vill läsa, utan istället försöker jag bara skriva det jag vill skriva.

Den enda begränsningen jag gör är väl egentligen att jag försöker att hålla mig till ämnet. Inte för att det är strategiskt rätt, utn för att var sak har sin plats. Det finns helt enkelt så många kanaler för allt det där andra.

Sist men inte minst så är bloggen främst ett relationsverktyg. Den är viktigare för mina befintliga relationer än vad den är en publiceringsplattform för att nå ut till en hel massa människor jag inte känner. Jag är rätt säker på att jag har hyfsad koll på säkert två tredjedelar av alla mina återkommande läsare.

15. På vilket sätt skiljer sig dina strategier bakom ditt twitteranvändande och din hemsida åt? 

Jag är en bloggare, ingen tvekan om den saken. Så mycket twittrare är jag inte. Jag är definitivt mer facebookare än vad jag är twittrare. Olika medium passar olika människor. En del älskar att prata i telefon och gör det bra. Andra älskar scenens rampljus och gör det bra. Det fria skrivandet råkar vara min preferens och där passar bloggen oerhört bra. Twitter är för mig mest en kanal som jag använder för att hålla ihop det hela.

16. Är tanken med din blogg/hemsida att du enbart ska skicka ut information eller vill du interagera och kommunicera med dina läsare? Skiljer sig detta tankesätt åt mellan blogg/hemsida och Twitter?

Jag är nog helt klart en publicist först och främst. Interaktionen ger adrenalinkickar främst eftersom den uppstår som reaktioner på något jag har skapat. 

Vad gäller skillnaden mellan bloggen och Twitter så kan jag inte säga mig se en sådan stor skillnad. Människor är flockdjur och klumpar ihop sig. Ibland kan jag få en kommentar på bloggen, men eftersom länkar till inlägget automatiskt publiceras på Twitter, Friendfeed, Linkedin, Posterous, Tumblr, Google Reader, ja lite varstans, så kan kommentaren lika gärna hamna någon annanstans. Det spelar liksom inte så stor roll, faktiskt. Det är "flocken" som är den sammanhållande faktorn och det är dem man måste förhålla sig till - inte kanalen då konversationen lätt vandrar runt ganska så kanaloberoende.

17. Tänker du på att förmedla en enhetlig bild i de olika sociala medierna? (t.ex. med färger/bilder/inlägg etc.)

Här kommer tyvärr tidsaspekten in. Jag önskar att jag kunde göra detta bättre. Ha riktigt snygga bilder med ett enhetligt uttryck över tid, ha tid att korrläsa och bearbeta mina inlägg, låta ett proffs fixa stylingen på bloggen, använda illustrationer och så vidare. När jag blir rik på riktigt ska jag fixa sådana saker.

18. Vad för sorts information väljer du att inte publicera både via ditt twitterkonto och via din hemsida?

Jag har stor respekt för andra människors medverkan. Där är jag väldigt försiktig. Sedan är jag ju emellan ledsen och deppig, hängig och sjuk precis som alla andra människor. Det är inte fel att blogga om sådant, men det är ett annat typ av bloggande som jag har valt bort. Den typen av respons sådant bloggande ger söker jag inte, helt enkelt.

19. Publicerar du personlig information och var går gränsen mellan personligt och privat för dig?

Publikt, personligt, privat, professionellt, ja det är snårigt det där. Om man tänker på ett gammalmodigt sätt. Men tänker man på ett modernt sätt så blir det där inga som helst problem.

Någon gång för länge sedan fick vi människor för oss att det var viktigt att skilja på arbete och privatliv. Jag tycker inte att det var en särskilt bra idé till att börja med. Om det är något som är viktigt är det att man har balans i det man gör. Etiketter är bara bra om de gör någon sorts nytta, tycker jag.

Det jag gör personligen påverkar mig professionellt. Det jag gör professionellt påverkar mig privat.

Det som är privat kan alltid råka bli publikt, Det som är publikt kan alltid råka bli privat.

Alltså, jag accepterar att mitt personliga agerande får följdverkningar på mitt professionella arbete, och vice versa. Så därför beter jag mig därefter. I min personliga vardag försöker jag agera ansvarsfullt så jag inte förlorar jobbet. I jobbet försöker jag att vara mig själv för att det blir ofta bäst för alla inblandade då.

Det som jag vill ska vara privat basunerar jag inte ut, men jag är medveten om att vad som helst kan få fötter. Det finns kameror och mikrofoner i var mans ficka idag. Och det jag vill basunera ut kan ibland avslöja mer om mig än vad jag egentligen hade tänkt mig, så därför får framtida arbetsgivare och kunder helt enkelt acceptera mig såsom jag är. Om de inte kan göra det, ja då villl jag faktiskt inte jobba med dem heller. 

Eller om någon inte vill vara min vän på grund av det jag skriver på bloggen, ja då ska vi nog inte vara vänner i alla fall.

20. Vad har du för tankar bakom att länka till personer och andra bloggar i både Twitter och din blogg/hemsida?

I mitt jobb är det sjukt viktigt att ha koll på medieutvecklingen, så jag har en ganska gedigen process för det. I den processen kan jag enkelt dela med mig av sådant jag tycker är intressant. Detta gör omvärldsbevakningen mycket roligare för min del, samtidigt som de jag länkar till blir glada över uppmärksamheten. Win-win.

Sedan är det ett effektivt sätt att hålla lite liv i bloggen i perioder när jag inte alls hinner blogga då jag med hjälp av länkarna kan ge läsarna bättre koll trots min egen temporära inaktivitet. Win-win-win.

21. Är du medveten om besöksstatistiken på din blogg/hemsida? Arbetar du aktivt/strategiskt för att locka fler besökare till din sida? Tänker du på att sökmotorsoptimera?

Ja på allt. Jag jobbar ju delvis med webbanalys och här blir ju bloggen - återigen - en bra liten försökskanin. Sedan så jobbar jag inte så mycket med att dra mer trafik, men jag funderar ibland på en massa innovativa sätt att bygga en lite större publik. Men det kostar ju resurser och tid har jag sällan gott om.

Men just nu är jag mitt i en övergångsperiod där jag svänger om bloggen från att vara skriven på svenska till att vara skriven på engelska. Det har gett lite mindre besökare inledningsvis, men som beräknat börjar det nu vända kraftigt uppåt. Om jag bara hinner ska jag skriva några gästblogginlägg till några stora internationella PR-bloggar som vet vem jag är och då kan det nog bli rätt bra fart efter det.

Sedan så har jag en okej sökmotoroptimering. Jag har läst på lite om det tidigare och har en grundkoll. Sist jag kollade så ligger jag på plats ett och två om du söker på "pr-konsult" i Google. Men återigen, hade jag bara obegränsat med tid skulle jag kunna sökmotoroptimera utav helsike, ja till och med skriva texter anpassade för sökmotorer.

22. Hur tänker du när du publicerar bilder? Tänker du på att de ska relatera till det du skriver? 

Jag gillar snygga bilder och jag gillar när bilderna hänger ihop över tid. Egna bilder är ju allra coolast. Jag tecknade mycket när jag var yngre och har funderat på om jag kunde skapa ett enkelt formspråk för skisser som jag kan slänga ihop snabbt och enkelt till varje blogginlägg. Det hade varit mäktigt. Men så har vi ju det där med tiden. Jag skriver snabbt, men fotar och tecknar långsamt.

23. Upplever du att ditt användande av sociala medier (alltså ditt personliga varumärkesbyggande) stärker din position på arbetsmarknaden? I så fall på vilket sätt? Hur har du märkt av detta? 

Både ja och nej. Jag vet att det finns branschkollegor som stör sig på mig, som tycker att jag tar mycket plats och som tycker att den uppmärksamhet jag får tack vare bloggen är oproprtionerlig. Men så är det ju för en journalist också som får ett gig på en bra tidning. Plötsligt får de ett oproportionerligt stort inflytande.

Ett annat problem är att det inte är helt lätt att anställa ett allt för starkt personligt varumärke för många byråer. Det krävs en ganska självsäker byrå för att göra det. Sedan så har jag märkt att många är misstänksamma mot hur mycket jag egentligen jobbar. De tror helt enkelt att jag sitter och bloggar på arbetstid, något jag heller aldrig har gjort. Men jag kan inte klandra dem - givet hur pass synlig jag gör mig i vår lilla ankdamm så skulle jag nog också fundera om jag inte var jag.

På det sättet blir bloggen lite av ett ok. Jag har aktivt sökt upp, köpt och läst all PR-litteratur jag har kunnat komma över. Under utbildningen läste jag alltid dubbelt så många böcker än dem som stod på litteraturlistorna. Jag har finslipat mina färdigheter varje dag och gör det fortfarande. Jag har gjort säkert 50 medieträningar, massor av kampanjer, 100-tals pressmeddelanden, workshops av alla de slag och suttit framför gråtande människor i kris. Jag hjälper just nu någr av världens största varumärken och blev nästan lite motsträvigt headhuntad som partner till en New York-byrå och Sverigechef för Stockholmskontoret. Jag vet vad jag håller på med och det är betydligt mer verkstad än vad det är snack. Ändå tror en del att det bara är en massa hajp om sociala medier på en blogg.

En annan effekt av bloggandet är att det accentuerar just min digitala kompetens. Men själv skulle jag säga att jag är vassare på corporate communications och kriskommunikation. Till och med vassare på internkommunikation än på sociala medier. Men avsaknaden av duktiga kommunikatörer plus bloggnärvaron har verkligen givit mig den rollen.

Men jag är inte ledsen över det, tvärtom. Expertrollen på digital PR ger mig en plattform att verka utifrån. Och utifrån den kommer jag i framtiden kunna förverkliga min vision om strategisk kommunikation och ledarskap i stort.

24. Vad är det som har väckt ditt behov av att synas i de sociala medierna? 

Ibland förundras jag över vilka idioter som får styra och ställa här i världen. Och då känner jag lite att om de kan få så mycket makt, ja då kan jag åtminstone ta mig rätten att fritt uttrycka mig på ett litet hörn av webben. Jag kanske inte kan förändra världen, men jag kan åtminstone säga vad jag tycker och tänker och om det är allt jag har, ja då ska jag banne mig utnyttja den möjligehten.

25. Vilken bild vill du förmedla av dig själv i de sociala medierna?

Jag vill ge en bild av att jag är något på spåren, ett annat sätt att göra PR på, ett sätt som faktiskt jag och min uppsatspartner faktiskt diskuterade på universitet. De sociala mediernas intåg tvingade branschen att ta flera viktiga steg vilket på ett sätt gjorde att vi slapp, men vi är på inget sätt nära visionen ännu. Och så vill jag faktiskt att folk ska lyssna på vad jag har att säga, för så mycket vet jag om PR - har du inget inflytande, ja då har du inget inflytande.

26. Hur tror du att du uppfattas? 

Något opportun. Självupptagen. Narcissistisk. Snäll mot studenter. Men en del bra saker också, som duktig på det jag gör och vass analytisk förmåga. Och så tror jag en hel del undviker debatt med mig om de kan. Allt det där kan jag förstås leva med, men om det är något jag inte kan leva med så är det om någon tycker att jag skriver som skit. Då hoppar jag från en bro.

27. Har du fått några kommentarer/ någon respons som tyder på att du uppfattas på något annat sätt än du vill? 

Ja, det har väl att göra med att jag ofta tar upp för mycket syre och inte lämnar så mycket åt läsaren att kommentera på. Och att jag när jag blir lack "kliver på" oproportionerligt mycket. Men det är ju andra sidan väldigt sant.

Det stora problemet snarare är att en del inte tror att jag hinner med jobbet. Det är ju lite segt, väldigt osant och absolut inte hur jag vill uppfattas.

28. Har du frågat någon hur de uppfattar ditt personliga varumärke i de sociala medierna?

Det här kommer att låta jävligt macchiavelliskt, men mäniskor är inte särskilt duktiga på att ge uttryck för vad de egentligen uppfattar. Istället utgår de från hur de vill uppfattas och vad de vill uppnå själva. Med andra ord så blir det inte mycket att gå på. Ur detta perspektivet avslöjar klick- och sökstatistiken oerhört mycket mer.

Men en vanlig oro jag möter hos dem som reagerar på min närvaro och även känner mig professionellt, de oroar sig för hur mycket jag jobbar i förhållande till hur lite jag sover.

29. Vad har du för mål (vad är det du vill uppnå) med att använda sociala medier för att marknadsföra dig själv?

Rent konkret skulle jag vilja ha en PR-blogg som är topp 10 trots att den är personlig och inte håller på med punktlistor och klatschiga rubriker. Vilken fantastisk känsla det hade varit att skriva för en sådan publik! Sedan skulle jag vilja att bloggen hjälper till i arbetet med att skapa världens främsta digitala byrå.

30. Är det något du vill tillägga eller undrar över? 

Nej.

Tid

Så här sista dagen på semestern finns det anledning att fundera över tid.

Tid är demokratiskt, läste jag någonstans. Och det är det ju. Vi får alla 24 timmar per dygn - det är allt. Dessa timmar är vi sedan mer eller mindre fria att disponera hur vi vill.

Men det slår mig samtidigt att det inte alltid är riktigt så enkelt. Att vara herre över sin egen tid är snarast den ultimata friheten, den ultimata lyxen. Med högre lön och större inflytande gäller det att ständigt bejaka sin tid, sitt handlingsutrymme, sitt självbestämmande. Märkligt nog är det förvånande hur olika vi som människor förhåller oss till tid, i synnerhet varandras tid.

En del människor tycks ha tid till allt de vill göra - och sedan lite tid extra utöver den tid de har använt till att göra det de vill och måste. Jag bubblar ofta av idéer och får alltid frågan "men varför gör du inte det?"

Istället för att svara brukar jag alltid glida undan den frågan, för jag vet vad som händer om jag svarar. Sanningen är att jag har så  många idéer och åtaganden att jag en vanlig dag inte hinner förverkliga dem alla samtidigt som jag hinner tömma mobilsvaret (detta djävulens påfund som är så långsamt!), svara på alla Twitter-DM, e-postmeddelanden, sms och kommentarer.

Mina klienter och kollegor får högsta prioritet tio timmar om dagen, övrig tid delas på hälften mellan den närmaste kretsen och mig själv. (Ja, jag kommunicerar med mig själv varje dag!)

Bara det att jag inte hinner ringa alla tillbaka på en normal dag provocerar människor med mycket tid över något så oerhört. Det är också dessa människor som gärna ringer och pratar i tio minuter om ingenting utan att fråga om jag har tid, eller som bara vill ha min tid utan att fundera en sekund på vad de ger mig i gengäld.

Andra är tvärtom. De provoceras över att jag prioriterar mina egna tankar så högt som jag gör. Tankar behöver fångas och skrivas ner när de kommer, de behöver utvecklas och formuleras - annars slutar de att komma! Det fungerar helt enkelt så.
Dessa människor är ofta de som är superstressade mest hela tiden (även om de ofta inte skapar särskilt imponerande resultat). Deras liv tycks vara ett enda långt löpande band av händelser bortom deras kontroll och de spenderar sina liv med att springa mellan olika mer eller mindre meningslösa "måste-aktiviteter".

De tycker ofta att jag skulle hinna prata mer med dem istället för att blogga så himla mycket...

Att dessa människor inte förstår att problemet ligger hos dem på så många plan, det förbryllar mig. Jag tänker och jag skriver snabbt och givet min personlighet och mitt yrke är detta något jag med glädje prioriterar. Anledningen till att dessa personer tror att jag är överdrivet mycket är att de föreställer sig hur lång tid det skulle ta för dem att göra samma sak som jag gör. Och sedan placerar de denna uppskattning parallellt med sitt eget stressade och ofta ineffektiva schema.

Jag har aldrig tid över. Det kanske låter uppkäftigt, men så är det. Missar jag en tunnelbana tar jag den tiden som en gåva och använder den:

Till exempel så är jag mycket road över att träna arbetsminnet och har en dröm om att kunna memorera en kortlek, så då går jag in i det. Eller så går jag in i musiken. Eller så ringer jag någon. Eller löser världsproblemen. Funderar på hur jag ska få ordning på träningsmotivationen. Eller så mejlar jag. Betalar räkningar via mobilen. Och så vidare.

Det här betyder inte att jag är livegen, även om det är lätt att bli det, i synnerhet om man låter andra diktera ens tid utan att ge något konkret tillbaka. Eftersom jag inte är rädd för att prioritera skoningslöst så kan jag prioritera om och prioritera bort på stående fot. Och det är så jag behåller spontaniteten och egenbestämmandet över min tid!

Det må vara osvenskt, men jag konstaterar helt rakt upp och ned att jag är riktigt duktig på det här. Jag får min tid att räcka till bra saker - kundresultat, kreativa idéer och sex. Hur prioriterar du din tid?

En drake på hyllan

Communicare-draken

Jag fick en fin drake förresten, när jag var och föreläste på PR-mässan Communicare i Sundsvall. Jag gillar den, den står uppe på en bokhylla här hemma. För övrigt så står den bredvid ett inramat klipp som faktiskt blev resultatet av mitt första journalistsamtal någonsin! Hedershyllan, alltså.

Föreläste för övrigt direkt efter Carl-Fredrik Sammeli, Prime PR. Egentligen skulle Röda korsets Richard af Donner ha kört emellan oss, men han dök inte upp på grund av en förkylning... tror jag det var... hm.

Dagens citat: Anna Lejestrand

"Att ha semester är lite som att sitta i fängelse inbillar jag mig. Man måste dela in dagarna i mindre sekvenser så det hela inte ska kännas som ett enda långt töcken."

Visdom från vännen Anna Lejestrands Facebook-status.

Musikrekommendationer till vinet?

Läser Tors vinrekommendation och konstaterar nöjt att jag får ett musikförslag till vinet.

Är inte det en saknad ingrediens hos så de annars så komplext sammansatta konnässörerna? Det finns ju alltid ett vintips att få så länge du vet vad du ska... stoppa i munnen. Men är inte musik lika viktigt för upplevelsen?

Borde inte personalen på Systembolaget utbildas i detta?

Du: "Hej, jag skulle vilja ha en vinrekommendation till i kväll!"
Systembolagspersonen (gärna med skum Farbror Barbro-röst): "Hm'kay... vad ska ni lyssna på då'ra?"

Egentligen borde detsamma gälla kläder.

Du: "Hej, jag skulle vilja ha en vinrekommendation till i kväll!"
Systembolagspersonen (gärna med skum Farbror Barbro-röst): "Hm'kay... vad ska'ru ha på dig då'ra?"

Så, ikväll ska jag äta middag på M/S Gerdas, Norr Mälarstrand. Jag kommer att ha en vit Selected Homme-tröja med grön-röd v-ringning, blåa Lee-jeans och ett par bruna skor i skinn från Tiger. Det blir en lugn kväll, så vi kommer antagligen hem i tid för ett glas vin och lite mys ackompanjerat av Spotify-listan PUB.

Vilket vin skulle du rekommendera?

About

Blog | Twitter

PR Blogger | @WhisprGroup Executive Digital Strategist | @SSBD Co-Editor | @PRofSweden Founder

TwitterFriendfeedYoutubeTumblr